Vi satt i det vackra köket hos min italienska vän. Solen sken genom det enorma köksfönstret och utanför gav de orangea färgerna från taken i den medeltida staden landskapet en mycket glad bakgrund. Men min vän var arg och ledsen. Att prata om betydelsen av kärlek och varför det alltid är en sådan katastrof och så dramatisk.
Plötsligt började radion spontant spela den romantiska låten: Säg mig när blir du min, säg mig quando, quando, quandaoooo!
Det var för mycket. Vi började båda skratta – så absurt. Jag sa till min vän att jag skulle göra ett konstverk av detta ögonblick.
Och så tog jag ett kålblad från köksbordet och gick till studion.
I Italien har vi ett talesätt som säger: Oh CAVOLO; det är som – oh fan, oh mannen, oh shit. Jag tror att de använder calvolo som ett talesätt – (det betyder kål), för det är den skitmat som finns kvar när allt annat är borta och när du inte har några pengar kvar.
Jag ville visa att kärleks- och hjärtefrågor ofta blir så dramatiska för oss själva. Men det är verkligen vardag. För att avdramatisera det och för att göra det lite lättare. Därför ville jag skapa hjärtan av kålblad. Bladet har samma struktur som våra mänskliga hjärtan. Efter att ha använt bladen som en form för keramik. Jag installerade sedan dessa hjärtan i form av lappar på en vägg. Noter till låten: Quando, quando.
Oh cavolo – var reaktionen jag fick från min vän på vernissagen. Efter detta har jag jobbat mycket med hjärtan, där hjärtat symboliserar våra inre monster. Det kan ge oss enorm kraft men ibland äter det upp oss inifrån, beroende på om det är glad eller olycklig kärlek vi känner. Och formen och ådrorna på hjärtat berättar för oss att vi är en del av naturen och kärleken som vi känner är kopplingen mellan allt och alla på denna planet.
Ida Bentinger ( född 1979 ) är en svensk konstnär bosatt i Italien. Hon har studerat vid Konstfack och Accademia di belle arti i Bologna. Bentinger arbetar med många olika medier och sätter stor vikt vid handen och görandet som en förlängning av tanken. Hon utgår ifrån historier och känslor kring att vara människa och människans relation till naturen. Ida Bentinger arbetar också som scenograf för TV och Film. Man kan se spår av detta i hennes konst, då betraktaren ofta får kliva in i ”rum” där relationen mellan konsten och betraktaren också blir en del av verket. Detta sätt att jobba har lett henne ut ifrån galleri rummet och vi får ofta möta hennes konst på oväntade ställen i staden eller i naturen.
”För mig är det viktigt att konsten är tillgänglig för alla. Att den kan kan skapa känslor hos både stora och små besökare. Kreativitet och kultur är det som definierar oss som människor.”
